Det känns bra att få packa rinkkan igen

05.06.2011 kl. 23:17
Vulkanutbrott så fort jag lämnat landet. Ett land som visar vad det vill och det ville helt tydligt ha mig tillbaka.
Till och med min fot fick nånsorts totalskumt fel så fort jag kom till Finland. Nu börjar det lätta, för jag ska lämna stan om några dagar.
Tydliga tecken, vad kan man annat säga.

Det var hemskt att höra finska på terminalen i Stockholm.
Det var hemskt att komma hem den första kvällen i helsingfors.
Och jag tycker inte om hurdan jag blir när jag är. Jag slutade hälsa på busschaufförerna ren efter några dagar.
Den största angsten var att som delvis förändrad människa komma tillbaka till hesa där allt var lika som innan jag åkte.
Musikhuset hade blivit klart, en ny bar hade dykt upp. Några malar flög omkring hemma, en spindel hade hittat till vårt köksfönster. Det var allt som hänt.

Inte långt efter jag kommit till finland hade jag ren ett datum för avfärd härifrån.
Den sjuttonde augusti kommer jag att flytta till Sverige för ett läsår.
Jag har insett att det finns otaliga andra städer och länder i den här världen och just nu fiilar jag inte riktigt finland.
Dessutom har jag råkat få en studieplats i ikea-landet.

Temporärt boende, en rinkka som packas och packas upp och packas igen. Så länge jag är kvar i landet är det så jag vill ha det.
Och det blir okej att spendera en sommar i sitt barndomshem. Det är liksom bara en sommar. En sista kanske.
Och jag har lärt mig pansarvagnsteknik på Island.

Nu en liten hesa-paus med tre dagar Hangö och därifrån rakt till Berlin för fem dagar. Kommer knappast att uppskatta helsingfors så mycket mera efter den resan, men får i alla fall chansen att njuta av nåt annat.
Och så är jag ju ren van vid att åka tåg genom sverige och spendera natten i viking lines billigaste hyttar.
Tycker om att få packa igen.

Jag tror till och med jag lärt mig en sak:
Den livrädsla man känner när man ska iväg nånstans där man aldrig varit förut och vart man inte känner nån, den är ett tecken på att man faktiskt gör det man vill göra.
För lätt ska man ju inte tro att det är. Men ändå oftast värt det.

Än så länge kommer jag ihåg mitt lösenord men jag kommer inte att fortsätta skriva hit så ofta. Mitt andra skrivande känns viktigare.
Nästa gång jag far tänker jag inte lova nån kompis att blogga. Tänker inte lova något alls, bara fara.
Kommentarer (3)
Jag känner igen mig. Jag är bara den som inte lyckas fara iväg.
emzie.ratata.fi05.06.11 kl. 23:43
Men du hinner ännu!
06.06.11 11:25
ÄLSKAR din superfina blogg :)
Dålig lukt12.08.13 kl. 14:15
Nice
SEO EXPERT20.06.15 kl. 08:03