I can just walk from here

17.05.2011 kl. 02:31
Jag har tyckt om anonymiteten. Ingen känner dig, du kan fara vart du vill utan att behöva meddela någon. Ingen textar och frågar var du är.
Och det kändes bra att krama kursdeltagarna hejdå; man vet man troligen aldrig kommer att se dem igen, och man far utan att ens utbyta facebook, för att nästa dag lämna staden för en sex dagars resa till sitt hemland.
Dom behöver inte veta vad du tänker, känna dig. Du kan göra vad som helst med dig själv.
Och jag har tyckt om det där berget.
Öppenheten hos folket.
Och framförallt det som hänt i mig själv. Bredvid alla dom förändringar känns det där med att studera språket närmast som en ursäkt för att ha varit här.

Jag har tyckt deras bilkörande gått till överdrift. Jag tycker det går till överdrift då de motionerar hunden genom att låta den springa utanför medan de själv kör.

Jag har lärt mig cykla med en mountainbike.
Lyssnat på radio. Jag har aldrig tidigare lyssnat på radio.
Jag har kommit fram till att jag är en usel kock.
Men ändå fått lust att flytta hemifrån.
Jag har lärt mig vad arbiträrt betyder. Det kommer att vara det sista jag glömmer av språkböckerna.
Har upptäckt bubbelpolen.
Och den isländska reggaen.
Slutat tycka att risets 25 min koktid är oöverkomligt.
Lärt mig att endast lita på buss nummer 3.
Fast den nog hade lite konstiga tider ibland.
Förstått det fina med ketchup.
Vant mig med att ha x antal spindlar boende med mig. Jag har varit väldigt rädd för spindlar.
Blivit en hjärtlös mördare av små svarta kryp. Skrivbordsstolen blev en mördarstol.
Men jag har fortfarande inte sett en geysir.

Till näst blir det att bara följa tidtabeller ett antal dagar. Resa från en punkt till nästa. Och nästa.
Och hoppas tidtabellerna tänker följa sig själva.
Ärligt sagt har jag ingen aning hur det kommer att bli.

Det ironiska i att diskbänken blir prydlig först då man ska iväg.
Kan känna den där äckliga instängda frihetsberövande känslan utan att ens prova bära rinkkan. Och en dator väger. I alla fall min.
Lite underligt känns det ju nog, att fara härifrån.
Och det snöar utanför. Om det inte är sommar i finland blir jag besviken.
Men kanske det känns mindre främmande i så fall.
Jag vet inte om det kommer att kännas främmande.