Ekkert efni

16.04.2011 kl. 17:04


Det skulle inte bli en eremit-skrivdag.
Det skulle bli en åka in till stan-gå på bio-dag.
Men det blev inte.

Idag ska jag och simma till Sundlaugavegur.

Överdriven feministroman. Det var storyns tråkmåns, problembarnet, som gav mig idén, för jag måste göra något åt henne.
Ärligt sagt så är denna tråkmåns jag för ett drygt år sen.
Men att hon ändras är ett bra tecken.

Jag har hittat filmuthyrningen.
Igår blev det en amerikans komedi med Jane Austen -tema.
Den var en typisk amerikans komedi men jag blev inte lika störd på de orealistiska lyckliga sluten som jag brukar.
Jag har tänkt bli stamkund.

Jag skriver inte bara ensam. Jag har tillsammans med en annan provat på att skriva tillsammans, texten mejlas fram och tillbaka och man fyller alltid på med en ny del. Oftast något kort, inspirerat av det tidigare eller sen inte, oftast rätt abstrakt.
Sen skickas det också andra texter mellan länderna som kommenteras.

Jag tycker det känns gammaldags på ett mysigt och meningsfullt sätt.
Som om det idag mest bara fanns handledare och mer eller mindre utbildade kommentatorer, och att man förr i tiden tydde sig mera till sina vän- och familjekretsar för detta gemensamma skrivande och kommenterande.
Det känns som upprätthållande av något som nästan håller på att gå förlorat men som kan vara väldigt trevligt och givande.
Man ska dela sitt skrivande.

På nätterna konstaterar jag att jag inte kan det där med att inte tänka och att jag är här för att inte tänka och inte för att tänka.
Sen tänker jag sov och sen är jag tillbaka igen och sen säger jag sov.
Och sen sover jag.

Min kropp vaknar klockan tie och tanken på Enne får mig upp.

Min roomate är tillbaka, den mindre. Tillbaka på samma ställe i fönstret.
Den större hade bosatt sig snett ovanför diskbänken och det gick inte för sig och den åkte ut.

Jag har inte ätit pasta på några dagar och idag ska jag äta pasta.