En man med snautzer hälsade på mig. Þetta er ekki Finnland. Þetta er Ísland.

13.04.2011 kl. 21:24
Författarliv.
Regnig dag utan program lika med skrivdag.
Att läsa texter och böcker av andra ger inspiration. Jag borde inse att det ger mer motivation åt skrivandet än det tar skrivtid.
Idag hade jag den där motivationen, vill få den här storyn klar.
Så jag har suttit inne och inte talat med en enda människa och druckit te svart som kaffe och skrivit och ätit och skrivit och ätit.
Så länge jag använder energin till att skriva får jag äta hur många måltider som helst.
Och jag frågar mig inte om det är såhär det ska vara för det finns inget "ska".


En av dom soliga stunderna.


Benen värker, jag går ut.
Hittar en stig och befinner mig i det som är det närmaste en skog jag någonsin kommit till på Island.
Jag går med mina vattentäta skor och min skärmmössa och tänker att jag inte längre reagerar på att det regnar stup i kvarten.
En kvinna kommer förbi och jag ler och hon säger Góðan daginn. Vi talade om det här med mitt bordsällskap på Árstíðirs keikka på lördag, att främmande människor hälsar på varandra på Island. Jag tycker det är coolt. Jag tycker Finland är lite lame.



Ryttarna som på andra sidan forsen galopperar och töltar och far av och an längs ridbanan där mitt i naturen får mig att tänka kyllä kelpais, men jag klagar inte.
Jag förstår det där med att vind, regn och ensamhet kan uppskattas. Just nu uppskattar jag det.
Och det känns som författarliv. Just så asocialt som det kan tänkas vara.