sysslofullhet

23.03.2011 kl. 23:34
Jag köpte ett näsdukspaket för några dagar sen. 120 kpl. Jag tror det har mer höjd än bredd. Paketet ser klumpigt ut, men samtidigt tryggt. Det finns där, ett bra tag.

Grannens internetanslutning fungerar tie gånger trögare i mitt rum än i köket. så man hinner dricka upp sitt te innan man fått igång det man vill få igång.
Har alltid tyckt lagändringar sker väldigt långsamt, att mesta tiden verkar gå till diskuterande och besluten bara dröjer. Och de gånger beslut fattas så är det saker som inte alls berör ens liv.
Men nån vecka sen läste jag i tidningen att det inte längre är olagligt att använda sig av grannens nätanslutning. Vilket gjorde mig glad. Och mer laglig.
Inte för att det berör mig, egentligen.

Skrivande trögar. Inte bloggen, utan Enne. Bloggen har jag ingen press på så något sånt som trögar finns inte. Men gällande Enne finns det. Det är en historia, en helhet, som jag vill få klar nån dag. Och det innehåll som ren finns inspirerar mig, men det är frågan om något annat tror jag.
Om sysslofullhet och att den tiden som blir kvar är några timmar i veckan och på grund av hur invecklat hela projektet är så får man inte igång det på några timmar i veckan. Det är mer "allt eller inget".
Jag lever i hoppet att Island blir mera "allt".

Jag har en cykel i Reykjavík. Så jag torde klara mig. Skulle villa lova mig själv att varje gång jag finner mig sittande utan att veta vad göra och med en stark känsla av att jag borde göra något  så skulle jag bege mig ut och cykla. I en hel stad man inte just alls känner borde man väl få tiden att gå med en cykel. Men jag vågar inte lova något.

Jo jag har tänkt att jag senast i Reykjavík kommer att få skrivet på Enne. Högst troligen kommer jag att ha bra med tid där.
Men sysslolöshet skrämmer mig. Senaste veckorna har sysslosamhet varit det som hållit mig på fötter. Att Enne lidit av sysslosamheten har jag accepterat (att Enne lider även under dessa inte alltför sena kvällar då jag sitter hemma utan "borden" accepterar jag inte. Lika lätt.) Det viktigaste har varit att hålllas på fötter. Och det har jag gjort då jag hållits sysslosam, aktiverad, och inte tänkt. Framförallt inte tänkt.
Det brakar så lätt.

Alltså ser jag sysslolösheten på Island mera som ett hot mot den inre balansen än som en fördel för Enne. Men då sysslolösheten kommer att vara ett faktum så är det bara att göra det bästa av situationen och försöka få liv i Enne.

Vi har kommit till skedet att det är "nästa vecka". Efter veckor av "sen i april", fyllt av förväntan och glädje, till detta mer osäkra och fullkomligt konstiga "nästa vecka ska jag sätta mig på ett flyg och stiga av det i ett främmande land där jag inte känner nån och där ska jag vara, liksom klara mig själv, i över en månad."
tänk om jag inte klarar mig själv?
har som motto att komma helskinnad tillbaka. tror det är ett bra motto.
och väldigt snusförnuftigt så tror jag nog att det kommer att ge mig något, att jag kommer att vara glad att jag for, att min oro är överdriven.
fast lite oro är alltid sunt. jag känner mig sund.

Jag skriver sällan på bloggen utan att först ha skrivit dagbok. Först allt dit på datorfilen, sedan det utvalda, välformulerade hit. Idag har jag inte skrivit dagbok. Har börjat skriva mindre dagbok senaste tiden. Delvis är det en del av kampanjen "tänk inte, gör inte big deal, bara gör saker". Säger allt oftare till mig själv "nej du behöver inte skriva ner det."
Med tanke på hur ny den inställningen är kommer jag oberoende att ha helt tillräckligt att läsa sen om 20 år om ja mot förmodan inte har något bättre för mig då den dagen kommer.
På tal om 20 är jag 19 riktigt snart. Men ålder är bara en siffra. Och jag är inte för tillfället megapartyjeejeefiraalkoholbileet. Motreaktion. Tror jag. Och jag vet att det är en bra sak.
Jag kommer hoppeligen att fylla 40 ännu nån dag och då kan man med gott samvete ha megapartyjeejeealkoholbileet. Som motreaktion?

Har inte varit på borgbacken på några år. Jag inser att jag inte behöver borgbacken. Mitt sinne ger mig mer än tillräckligt bergochdalbana. Tack det räcker så bra. Jag skulle faktiskt kunna vara lite mindre bortskämd, lite mera dela på det goda, jag skulle klara mig med mindre.
Men samtidigt förnekar jag att det skulle vara något man själv kan påverka. Hur mycket man får av bergochdalbana, obeorende om det är en bra sak eller inte.
Kommentarer (1)
det är jätte fint skrivet!! Jag tycker om din alkoholpolitik, när du fyller 40 o jag 43 kan vi ha megamegapartyjeebileet!! ;p
olgipolgi04.04.11 kl. 13:53
Jo absolut, megaparty! Och då måste det finnas tequila och sen kan vi försöka slå rekordet på hur fort en flaska far (den for väldigt snabbt på min födis). Där har vi en stor utmaning kan jag säga dig.
04.04.11 15:52