Island. Men inte helt ännu.

03.02.2011 kl. 16:15
Jag tror jag i det här skedet kan lansera min idé. Jag kan ju inte veta hur många som får veta om lanseringen den här vägen, jag tänket inte göra mycket reklam, men i alla fall lanserar jag den för mig själv.

Det finns en kurs. Och det finns en bostad (garagebostad, I'm just saying that's cool stuff!). Det finns inte biljetter. Ännu.
Jag håller ännu på äventyrsmöjligheten, Sverigebåt, buss till Danmark, färja till östra Island, buss till Reykjavík. Men det beror på priset på färjan och på bussförbindelserna, som det minsann är svårt att få klarhet i.
Den andra möjligheten är flyg. Jag vill inte flyga. Jag vill ha äventyr. Och en jord att leva på, även i fortsättningen.
Så till lanseringen: detta blir möjligen en Reykjavík-blogg.
För jag tror att jag kommer att ha nåt att skriva om där.
Och som variation till Enne. För Enne kommer med och Enne mår bra och Enne skall delta i en tävling. Mer än så förtäljer inte historien.

Sörnäs: det kändes absurt, återigen. Jag kommer inte från känslan. Att komma in i det där rummet, två stolar, bordet på sidan om, med näsdukar och choklad.
Jag väntar en kort stund, hon hämtar vatten och kaffe. Jag sätter mig efter en stund. "Jag tar mig friheten att sätta mig ner." Och sen sitter man. "Klienten sitter där färdigt och väntar."
Det känns absurt. Att det är man själv som sitter där.
Men jag sa till mig att inte tänka så mycket.
För det hjälper. Och jag får ju choklad.

Till näst blir det Cabaret, och jag tycker att det är dumt av svenskis att i sin broschyr avslöja hur historien slutar. Dom tror att alla vet allt färdigt. Alla vet inte allt fördigt.
Det är därför man går på teater.

Jag är hungig. Jag ska äta.