Det lönar sig.

28.01.2011 kl. 21:54
Emzie bad mig. Bara ett kort inlägg, om vad som helst.
Jag sa att det inte platsar i kombination av dagbok på ett ställe och det fiktiva skrivandet på ett annat.
Vad är det här? Det ska du inte fråga, i alla fall av mig.
Men jag ska till Reykjavík i april. Söker fortfarande bostad.
Och jag har ett neongrönt pappersarmband runt högra handen. Som jag vill ha bort. Men saxen är i köket och jag orkar inte gå dit. Skall försöka komma ihåg den nästa gång jag blir hungrig.
Uj jag känner mig som en bloggskrivare, en stereotypisk sådan. Det är kanske där problemet ligger.
Jag ska inte sova. På länge. (so let's continue with that ... anybody familiar with this feeling..??)
Jo hon har sagt så förut. Och har oftast varit i säng senast vid midnatt.
Jag föredrar nog fiktivt skrivande, då det är allmänt.
Enne.

Fick idag ett brev på posten. Adressen, skriven av mig själv, överkryssad, på ett ställe av det stora vita kuvertet en tarra, förkryssat "okänd". Stor pil på avsändarens adress, postnumret skrivet pånytt med stora siffror.
Kändes konstigt att själv öppna brevet, ta fram de 40 sidorna, och den lilla lappen med presentation av mig själv.
Sätta in de i ett nytt kuvert, använda de sista frimärkena, 2 för säkerhets skull. Fota innehållet innan jag satt in det. Jag gillar att föreviga.
Jag hade missat förlagets namn. Det är ju bara en liten detalj.
Rekommenderar: skriv in anvsändarens, alltså din, adress på kuvertet. Det lönar sig.